Grundkurs i räcken

Räcket måste testas och utvärderas av ett oberoende organ innan det är CE-märkt och därmed godkänt att användas. De krav räcket måste uppfylla beskrivs i standardserien SS EN-1317. I standarden beskrivs hur räcket skall testas, dvs. vilken typ av fordon man ska köra in i räcket, samt vilka hastigheter och påkörningsvinklar som gäller.

Vid val av räcke ska man vara medveten om att de testade egenskaperna utgår från förutsättningarna vid krocktestet. Det innebär att faktorer som väglag, påkörningshastighet, påkörningsvinkel, längd på räcket samt eventuella radier kan påverka räckets egenskaper.

Testresultaten ger dock en bra hjälp vid jämförelse av olika räckestyper. Krocktesten utförs vid ett ackrediterat testinstitut och rapporten granskas av ett oberoende anmält organ, s.k. "notified body" som sedan utfärdar CE-certifikatet. Vid krocktestet påvisas räckets klassificerade egenskaper och det är framförallt dessa egenskaper som man tar hänsyn till:

• Kapacitetsklass

• Arbetsbredd

• Skaderiskklass

• Fordonsinträngningsklass

Egenskaper vid ett krocktest

Kapacitetsklass definierar vilken typ av fordon och den hastighet som räcket är avsett för. Man skiljer mellan räcken med normal kapacitetsklass (N) och räcken med hög kapacitetsklass (H).

I Sverige använder vi oss normalt av N2 på våra vägar och H2 på våra broar. För vägräcken innebär det att man testar en personbil i vikterna 900 kg resp.1500 kg för att nå klassen N2. För broräcken testar man även där en 900 kg:s personbil, medan det andra testet utförs med en 13000 kg:s buss.

Arbetsbredd innebär hur mycket räcket böjs ut vid en påkörning. Tänk på att inget oeftergivligt hinder ska finnas inom arbetsbredden.
Arbetsbredden klassificeras i åtta steg mellan W1 och W8:

Skaderiskklass är ett mått på hur stor skadeföljden på föraren och passagerarna blir vid en kollision med räcket. Våra vägräcken har normalt skaderiskklassen A och våra broräcken skaderiskklassen B. A är den klass där minst krockvåld uppkommer och C den med det högsta.

ASI och THIV är olika mått på kraftpåverkan på förare och passagerare. Om räckets övriga egenskaper är likvärdiga, är skaderiskklass A att föredra framför skaderiskklass B då detta ger en högre säkerhetsnivå på räcket:

Fordonsinträngning är ett mått som beskriver hur mycket utrymme som behövs bakom räcket för att det påkörande fordonet inte ska träffa objektet som räcket skyddar. Med andra ord hur mycket ett fordon kan förväntas ”luta över räcket” vid en påkörning.

Fordonsinträngningsklassen gäller bara för H-klassade räcken. Fordonsinträngningen klassificeras i nio steg mellan VI1 och VI9.

Övrigt

Snöplogsklass är en klassificering i hänseende till räckets lämplighet för att klara sig mot stora påkänningar vid snöplogning. Klassificeras 1-4 där 4 är den högsta och bästa klassen. 

Krockdämpare klassificeras efter den hastighet som de klarar att ta upp ett påkörande fordons energi. Hastigheterna är 50, 80, 100 och 110 km/h.

Energiupptagande räckesavslut- klass P1 till P4 där P4 är den högsta nivån.

Radievalsning: Väg- och broräcken behöver ibland förvalsas när de ska monteras på sträckor med kurvor. För att beräkna korrekt radie för berörd sträcka, används gärna följande mall: Ladda ner mall

Tabellen nedan illustrerar när behovet för radievalsning uppstår för några olika räckessystem: